Det finns mycket som har lett fram till den här dagen... dagen jag sätter mig i sätet till atmosfear och gör europas störta frittfall... 
Det var en omtenta igår, efter tentor bör man ta lite risker och göra sånt man vill göra i livet oftare (för de som kommer tillbaka som omtentor försvinner ändå aldrig), det var tentafest igår och magen kan jag säga även om inte tekniskt sett bakis var väl lite väl purken på mig och när den är det, vad är bättre än att utmana den till fullo?, min mamma betalade... men framförallt, att man gör en deal med djävulen(skoja bara, brorsan) och för att han åker kanonen med dig måste du nu på "bakis"mage och total nervositet och obehag sätta dig i de där halvmjuka sätena och spänna fast dig för att inte dö. 

men måste ändå säga att det var riktigt härlig! högt upp JA! men inte värre än vad jag kunde tåla, men fallet, fy faaaaan vad luften försvann ur lungorna och inte kunde fyllas på! och så otroligt skönt! De obehagliga känslan av att allt går för snabbt kopplat ihop med känslan när allt är klart och luften utervänder i lungorna, den är rätt skön!