To wish or not believing
sitter och filosoferar i min förkylda ensamhet. Det jag allra först hade tänkt att min blogg skulle bestå av - filosoferingar, eftersom ja på något onaturligt sätt alltid tänker en miljon tankar samtidigt att jag driver både mig själv och andra omkring mig i chock om jag berättar ;) men upptäckte ganska snart att väl på kritan, är det som när någon frågar en om ens favoritlåt = allt man någonsin lyssnat på eller tänkt försvinner. Men nog småskrivet, fram till funderingen och nyfikenheten på hur ni som kanske läser detta tänker.....
..... Rent hypotetiskt... om det är något man vill ha, hur ska man gå till väga?
Enligt vissa (bla how i met your mother och andra mer inte påhittade personer) så för att något drastiskt ska hända som man alltid velat måste man sluta vilja ha det. Vill man hitta kärleken ska man inte söka alls, vill man komma in på programmet ska man samtidigt som man söker planera in resor och annat roligt under samma tid, för att visa "ödet" typ att man inte längre behöver ha "det" och då får man det. (Hoppas ni fattar hur jag menar)
Sen finns det också den andra versionen för att få det man veeeeerkligen vill... att om det nu är så att man sååå gärna vill ha personen/ komma in på programmet/ vinna en miljon =allt man kan tänkas vilja ha för tillfället så ska man verkligen satsaaaaaaaa... alltså ge sig fan på att man ska ha detta och hoppas, be och verkligen göra allt för att få det.
men hur ör det egentligen, troligen bara något vi hittar upp för att finna en ursäkt till beteende, men snälla, upplys mig om hur ni tänker, jag är nyfiken och vääädligt less på att bara diskutera med mitt eget huvud ;) woopwoop kör hårt folket! :D
skriven
Klurig fundering där Paprika. Själv tror jag det beror på vilken typ av livsfilosofi man har. Tror man på slumpen och typ det som finns i universum som vi inte kan styra över, eller tror man på egenhandlingens kraft - att jag kan! Realistiskt sätt så kanske tron till sig själv och sin egen förmåga att styra över sitt öde är mer utslagsgivande, dvs man kommer troligt dit man vill. Men en viss poäng kanske det finns i att sluta etsa sig fast vid den precisa planen/personen man har/vill ha. Risken finns väl kanske att man missar en massa bra saker/älskvärda personer om man bara inriktar sig på en sak.. öppnar man sig så ser man kanske något så mycket bättre, som man annars så lätt missat?
Hänger du med? :-)
Jag tror lite på båda två. Upptäck och njut av de saker få ser, men ge dig fan på att klara det du vill!