Dedikerad till min Emelie!
Mina vänner hemma brukar ofta klaga på att mina mardrömmar är lite för hemska att lyssna på för att de ofta har personer jag känner med i sig, är på platser jag vistas och inte har en sån fin historia... men drömde en inatt igen jag tänkte de kanske kommer gilla!
Vill bara påpeka att säga att min fantasi är stor och att jag inte hade sett på något innan som skulle kunna bidra till det här!
I varje fall, vad jag minns: Jag bo i en by, väldigt lik den jag kommer ifrån utom med fler åkrar och lite med ödsligt till! Men minns klart och tydligt vissa likheter, som levarängen (hemifrån) och vägen mellan levar och nordmaling.. den stora, mitt ute på en åker men lite skog längre bort. (skolskogen)
I varje fall har det skett vissa mysteriska mord i den lilla byn jag bor i, inte något som väcker så värst mycket uppmärksamhet mer än att folk låser dörrarna och bevakar husen extra noga om nätterna. Jag är ute och går en kväll och kommer till en lada där jag ser att ännu en person blivit mördad.. på samma sätt som resten är beskrivna, skinnet kvar men innehållet någorlunda tömt. Jag inser att jag är på fel ställe vid absolut fel tidpunkt och vänder min med panik om, går så tyst jag kan därifrån och ringer min vän emelie som bor längre ut på åkern (det är min riktiga vän emelie, i samma hus som hon bor nu, bara på annan lokalisation). Vi spenderar natten i varandras sällskap, lugnt och skönt och dagen efter går vi på loppis och cyklar för att bada...
Kvällen kommer igen och min känsla i kroppen är att vi inte är säkra nu, någon vet något. Jag är hos emelie igen för jag vill skydda henne, eller mig. eller kanske bara skydda oss båda.
Vet inte riktigt vad som hände därefter utom att jag går för att möta henne i köket och där står en man. han ser gammal och hängig ut men han håller en kniv i handen.. Emelie är där redan, i vad jag bara så kan se som för nära... jag säger åt henne att backa men hon kan inte, hon rör sig inte, reagerar inte. Som om hon vore i trans eller nåt.
Mannen går framåt mot henne och jag rycker henne bakåt, hon stapplar med, skakar men kan inte reagera som jag vill att hon ska.
Mannen får tag i mig istället och är förvånadsvärt stark, håller mig så att han är bakom och jag har ansiktet utåt men kniven mot strupen men så jag kan se min vän. Jag försöker få kontakt med henne, försöker få henne att vakna till igen, hitta nåt vapen, en stekpanna, är han distraherad med mig kan hon kanske göra nåt! Men hon förstår inte, backar lite men ser mest förvirrad ut.
Mannen går framåt mot henne och jag rycker henne bakåt, hon stapplar med, skakar men kan inte reagera som jag vill att hon ska.
Mannen får tag i mig istället och är förvånadsvärt stark, håller mig så att han är bakom och jag har ansiktet utåt men kniven mot strupen men så jag kan se min vän. Jag försöker få kontakt med henne, försöker få henne att vakna till igen, hitta nåt vapen, en stekpanna, är han distraherad med mig kan hon kanske göra nåt! Men hon förstår inte, backar lite men ser mest förvirrad ut.
Men jag får tag på en påse med pölsa, kan ha vart emelie som gav mig den och mannen som håller fast mig vill ha den, men han släpper mig inte, utan börjar gläfsa efter den så jag för den mot hans ansikte och han börjar bita tag i påsen, biter genom den, biter mot min hand, verkar inte ha någon kontroll. Jag inser att det är chansen som finns och skriker för allt vad jag kan åt henne att springa, bara spring!!! iväg härifrån... NU!!! Hon joggar genom öppningne till ett annat rum och jag kommer loss ur mannens grepp när han är upptagen men pölsan. Springer efter henne och finenr henne i rummet intil, förvirrad, drar med henne och hon börjar komma tillbaka, börjar springa med mig börjar förstå vad som händer.
Mannen hör när vi springer ut och kommer efter oss.. på något väldigt snabbt och stort. Vi cyklar levargatan ner mot åkern där loppisen var medan han jagar oss, sittandes på en tjur som inte stoppar för något, fet jävla tjur kan jag för övrigt säga!
Helt plötsligt blir det gryning och vi stöter på komessarien som säger att mannen är borta men att de nu vet vad han gör och hur han ska stoppas, allt ser ut att sluta bra... utom att scenen helt plöstligt försvinner, och det är natt, jag sitter på en krok, en såndär lyftkrok högt ovanför markytan och kollar ner på åkern, Jag vet inte om jag lever eller ej men jag ser bara på vad som händer där nere... saker börjar låta, väggar som ser ut som en engelsk telefonkiosk viks upp från marken, och i dessa står en box, med en stor tjur i, en gigantisk tjur. En man går mot tjuren och hoppar upp på den. Direkt som han gör det blir han ett med tjuren, precis som mannen som jagade jag och emelie kvällen innan, men jag ser på honom, känner igen honom.. Det är komessarien.....
OCH dääär vaknar jag upp... efter en hel natt av en och samma mardröm och inser att allt förhoppningsvis bara var ett under från mitt huvud och hur illa jag jag kommer tycka om den där ängen i framtiden... SOV GOTT NU HÖRNI!!! hohooooo ;)
skriven
vilket sammelsurium! tur det var en dröm... men pölsa är bra... ska jag ta med mig ? kram mamma